Sömnlös
Skriven: 2013-11-05 klockan:
02:32:15
Jag är förmodligen inte ensam om det här, men hur kommer det sig att när man vet att man ska upp tidigt och måste sova, så ligger man i stället och rullar 700 varv i sängen med en miljard olika tankar på en och samma gång?
Så här fungerar det när jag ska sova. Jag gör mig i ordning för sängen, stället klockan och försöker varva ner. Plötsligt står klockan på 01:00. Tankarna snurrar och stressen över att jag ska upp snart gör inte saken bättre.
Jag kan tänka på allt mellan himmel och jord när jag ska sova, som "skoluppgiften som ska in, huset jag drömmer om, festkvällen som komma skall, har dinosaurier verkligen funnits?, tänk OM jag försover mig, lösgodis är rätt äckligt ändå, grönt är fult, imorgon ska jag köpa choklad, det var rätt längesen jag åt på en riktigt dyr resturang, OSV."
Helt onödiga tankar egentligen. Någon nytta gör dom inte heller. Ibland så kan jag ligga och min hjärna sjunger samma låt om och om igen.. "Give me love like her, 'cause lately I've been waking up alone. Paint splattered teardrops on my shirt.. Told you I'd let them go, And that I'll fight my corner, Maybe tonight I'll call ya, after my blood turns into alcohol, No I just wanna hold ya.."
Tillslut så börjar jag fundera på varför man ännu inte uppfunnit en OFF knapp för hjärnan som endast kan reagera på alarmet man ställt, men som tar bort alla tankar så att man lätt kan falla in i sömn.
Slutligen tänker jag, "Strunt samma, somnar jag så somnar jag, gör jag det inte så får jag väl vara Zombie imorgon men det överlever jag." Och vips! Jag sover. Frågan är, när ska jag lära mig att tänka den slutliga tanken först? och skippa alla andra onödiga tankar.
I-landsproblem? Ja kanske.. Nu ska jag återgå till mina kullerbyttor. Godnatt på er!
Grekland - Minnen från 90-talet
Skriven: 2013-11-04 klockan:
02:54:00
Vi åkte till Grekland varje sommarlov som små och besökte min mormor, morfar och min morbror.
På den tiden hade dom en bondgård med grisar, getter, massa hönor, massa katter, 2 hundar, 2 kaniner (som blev närmare 40 på knappt ett år) och en vacker häst.
Min lillebror var ganska envis med att fånga sådant som var lite svårare att fånga.
En dag kommer han med en liten liten orm i handen - " KOLLA MAMMA OCH PAPPA! En ödla utan ben!"
En annan dag envisades han med att fånga en höna. Han sprang efter hönorna som sprang för sina liv och självklart dyker ungen upp med armarna runt en höna och två ägg i ena handen.
På den tiden hade dom en bondgård med grisar, getter, massa hönor, massa katter, 2 hundar, 2 kaniner (som blev närmare 40 på knappt ett år) och en vacker häst.
Min lillebror var ganska envis med att fånga sådant som var lite svårare att fånga.
En dag kommer han med en liten liten orm i handen - " KOLLA MAMMA OCH PAPPA! En ödla utan ben!"
En annan dag envisades han med att fånga en höna. Han sprang efter hönorna som sprang för sina liv och självklart dyker ungen upp med armarna runt en höna och två ägg i ena handen.
Själv kunde jag spendera timmar på att hjälpa myrorna "bära" mat och annat.
När jag tänker tillbaks på den tiden vi spenderade där på somrarna, så känns det som en dröm.
Allt har gått så fort. Bondgården har nu mera inga djur överhuvudtaget. Min mormor och min morfar finns tyvärr inte kvar i livet idag.
När hände allt detta, när vände det?
Jag är glad att jag kommer ihåg en hel den i alla fall av min barndom.Jag hade riktigt roligt. Kommer ihåg att vi köpte en keps till min morfar varje år vi åkte ner. Så han hade en hel del kepsar att välja på.
När jag tänker tillbaks på den tiden vi spenderade där på somrarna, så känns det som en dröm.
Allt har gått så fort. Bondgården har nu mera inga djur överhuvudtaget. Min mormor och min morfar finns tyvärr inte kvar i livet idag.
När hände allt detta, när vände det?
Jag är glad att jag kommer ihåg en hel den i alla fall av min barndom.Jag hade riktigt roligt. Kommer ihåg att vi köpte en keps till min morfar varje år vi åkte ner. Så han hade en hel del kepsar att välja på.
Ja fy vad tiden går fort när man börjar tänka tillbaks, nästan lite sorligt att tänka på gamla minnen ibland. Även om man tänker på bra tider så känns det i hjärtat att dessa tider är förbi för alltid.
Klockan är alldeles för mycket. Imorgon väntar en massa plugg inför kommande prov. Ha det fint!
Varför har jag startat denna blogg?
Skriven: 2013-10-28 klockan:
16:22:26
JO! Jag har ett mål med mitt liv, bortsätt från allt pluggande, så är mitt största mål att besöka platser/länder som jag länge velat besöka. Jag har en hel lång lista i mitt huvud av ställen som jag vill vara på, se, röra och känna doften av. Det finns så sjukt många fina platser på denna jord som jag bara måste få uppleva innan jag dör!
Jag har under hela mitt "långa" 26 åriga liv fantiserat om platser från filmer, tidningar och böcker. Jag har alltid haft viljan att ta mig till alla dessa ställen, men livet råkande ta fel väg och gick vilse. Idag kan jag se vart vägen leder och även om jag inte är där än, så kan jag nu se vart jag ska gå.
Jag kommer att berätta mycket om de få länder jag varit i hittills och alla de länder och platser som jag vill (och SKA) besöka någon gång, längre fram..
Grekland är det landet som jag har besökt allra flest gånger, hela 23 gånger. Anledningen till det är att jag har mina rötter där. Så varje sommarlov som liten spenderades bland hästar, getter, grisar (och extremt många getingstick) på en gård i mitten på fastlandet.
Av en "Slump" så fick jag chansen att resa till Afrika och besöka Gorillorna i Ugandas regnskog, Simbas släktningar i Tanzania och Nelson Mandelas gamla fängelse cell på Robben Island - Kapstaden.
Jag har aldrig besökt Spanien, men därimot så tog jag mig en tripp till Portugal där jag besökte det häftigaste slottet någonsin - Palácio da pena.
Självklart så har jag även besökt Norge, Danmark, Tyskland... Inte Finland.
Men men, det var i alla fall lite av vad denna blogg kommer att handla om,
ha det fint!
Vem är jag?
Skriven: 2013-10-20 klockan:
15:05:00
Mitt namn är Nancy och jag är nyss 26 år fyllda (ålders ångesten har skakat om mig hårt). Jag är bosatt en bit utanför Göteborg, i en liten stad där jag även växt upp, gått på förskola, skola och allt sånt där. Så jag vågar nog säga att jag kan varenda liten genväg utantill.
Min högstadietid var ingen rolig tid och efter att jag gick ur nian så var jag hundratio procent säker på att jag skulle bli socionom. Men är jag socionom? Nej, det är jag inte.
Efter att jag tog studenten från barn- och fritidsprogrammet 2006 så jag har ändrat mig hundraelva gånger när det kommer till VAD jag vill utbilda mig till. Precis efter stundenten började jag jobba som barnskötare, vilket jag gjorde under 4 års tid. Men detta arbete skulle aldrig ge mig en framtid som jag själv anser att jag förtjänar då jag endast var timanställd/vikare under dessa år och som de brukar låta, så finns det inga pengar för att anställa, utan istället minska på personalen och öka barngrupperna, ja.. men.. bra tänkt (inte). Men nog om det, jag slutade tillslut, testade lite annat och bestämde mig tillslut för att läsa matematik B, då man måste ha det till i princip allt om man ska läsa vidare.
Så jag började där och för att få heltid så valde jag även till fler kurser och eftersom jag älskar jag läsa om allt som har med hur vi människor fungerar så blev de kurser som psykologi, människan socialt & kulturellt och etik & livsfrågor (tung kurs).
Men det slutade inte där.
Nr 1, jag har alltid haft svårt för matte och då menar jag, väldigt svårt för matte. Första året på gymnasiet så fick jag ha stöd lärare i Matematik A ändå så låg jag hela tiden på gränsen till underkänt och då kan jag även tillägga att vi läste Matematik A på två år. Godkänd blev jag, men om jag lärde mig något, det är jag tveksam till.
Men på vuxenutbildningen så klarade jag även, tillslut, mot alla odds, Matematik B (Tack vare snälla vänner som hjälpte mig och stod ut med att boken flög i golvet och svordomar flög ur min mun).
Nr 2, Jag har alltid fascinerats av hur vi människor fungerar, hur vi beter oss och varför vi är som vi är. Vi är alla väldigt olika, med olika erfarenheter och upplevelser, olika bakgrunder, olika värderingar och med olika förutsättningar. Men ändå så fungerar många av oss ihop medans andra inte fungerar alls.
Så när jag var klar med Matematik B och alla kurser om människor så styrdes jag plötsligt av två impulser. Den ena var min envishet att lyckas och den andra var min nyfikenhet som är en av mina starkaste egenskaper/sidor. Så jag bestämde mig.. om andra kan klara av att förstå sig på Matematik C, så varför ska inte jag kunna det? Jag vill också vara matte-smart (men det är jag fortfarand inte). Så jag gav mig på Matematik C, dummaste valet jag gjort, så jag fick plugga dygnet runt för att ens komma ihåg vilka räkneregler man skulle använda och när. Jag satt i skolan till 19.00 och tiggde hjälp från de som verkade förstå sig på det här med matte. I samma takt med Matematik C gav sig min nyfikenhet även på ännu fler kurser om människor, så som Specialpedagogik 1, Hälsopedagogik och Psykiatri 1.
Jag hade inte räknat med att det skulle bli så här mycket text men för att smala av det för denna gången så ska jag berätta vad jag gör idag. Jo, jag fastnade självklart i min extrema nyfikenhet gällande människor så idag läser jag Psykiatri 2, Rättpsykiatri och Samhällsbaserad psykiatri och ja, det är intressant och obehagligt, men mest intressant att få så många "svar" på sådant man funderar över men också intressant att få kunskapen om lagar kring detta och på hur systemet fungerar.
Men trots att jag tycker att det är intressant så har jag ställt mig frågan miljarder gångder det senaste månaderna. Är detta verkligen vad JAG vill göra? Jag vet inte. Jag kanske inte brinner för det? Det kanske blir för jobbigt och för tungt för mig då jag är en känslo människa? Med känslo människa menar jag att tänker för mycket, jag tar med mig det som är jobbigt hos andra ibland då jag så gärna vill göra något som hjälper osv.. Ska inte gå in på de mera nu känner jag. För nu sa min hjärna stopp.
Så det var "lite" om mig och om vem jag är.
Men trots att jag tycker att det är intressant så har jag ställt mig frågan miljarder gångder det senaste månaderna. Är detta verkligen vad JAG vill göra? Jag vet inte. Jag kanske inte brinner för det? Det kanske blir för jobbigt och för tungt för mig då jag är en känslo människa? Med känslo människa menar jag att tänker för mycket, jag tar med mig det som är jobbigt hos andra ibland då jag så gärna vill göra något som hjälper osv.. Ska inte gå in på de mera nu känner jag. För nu sa min hjärna stopp.
Så det var "lite" om mig och om vem jag är.
Och JO! Jag hade tänkt berätta om varför jag startat denna bloggen. Men det får jag återkomma med. Ha det fint.
Kommer snart
Skriven: 2013-10-20 klockan:
02:29:19
Mitt första inlägg kommer inom kort.
