Vem är jag?
Mitt namn är Nancy och jag är nyss 26 år fyllda (ålders ångesten har skakat om mig hårt). Jag är bosatt en bit utanför Göteborg, i en liten stad där jag även växt upp, gått på förskola, skola och allt sånt där. Så jag vågar nog säga att jag kan varenda liten genväg utantill.
Min högstadietid var ingen rolig tid och efter att jag gick ur nian så var jag hundratio procent säker på att jag skulle bli socionom. Men är jag socionom? Nej, det är jag inte.
Efter att jag tog studenten från barn- och fritidsprogrammet 2006 så jag har ändrat mig hundraelva gånger när det kommer till VAD jag vill utbilda mig till. Precis efter stundenten började jag jobba som barnskötare, vilket jag gjorde under 4 års tid. Men detta arbete skulle aldrig ge mig en framtid som jag själv anser att jag förtjänar då jag endast var timanställd/vikare under dessa år och som de brukar låta, så finns det inga pengar för att anställa, utan istället minska på personalen och öka barngrupperna, ja.. men.. bra tänkt (inte). Men nog om det, jag slutade tillslut, testade lite annat och bestämde mig tillslut för att läsa matematik B, då man måste ha det till i princip allt om man ska läsa vidare.
Så jag började där och för att få heltid så valde jag även till fler kurser och eftersom jag älskar jag läsa om allt som har med hur vi människor fungerar så blev de kurser som psykologi, människan socialt & kulturellt och etik & livsfrågor (tung kurs).
Men det slutade inte där.
Nr 1, jag har alltid haft svårt för matte och då menar jag, väldigt svårt för matte. Första året på gymnasiet så fick jag ha stöd lärare i Matematik A ändå så låg jag hela tiden på gränsen till underkänt och då kan jag även tillägga att vi läste Matematik A på två år. Godkänd blev jag, men om jag lärde mig något, det är jag tveksam till.
Men på vuxenutbildningen så klarade jag även, tillslut, mot alla odds, Matematik B (Tack vare snälla vänner som hjälpte mig och stod ut med att boken flög i golvet och svordomar flög ur min mun).
Nr 2, Jag har alltid fascinerats av hur vi människor fungerar, hur vi beter oss och varför vi är som vi är. Vi är alla väldigt olika, med olika erfarenheter och upplevelser, olika bakgrunder, olika värderingar och med olika förutsättningar. Men ändå så fungerar många av oss ihop medans andra inte fungerar alls.
Så när jag var klar med Matematik B och alla kurser om människor så styrdes jag plötsligt av två impulser. Den ena var min envishet att lyckas och den andra var min nyfikenhet som är en av mina starkaste egenskaper/sidor. Så jag bestämde mig.. om andra kan klara av att förstå sig på Matematik C, så varför ska inte jag kunna det? Jag vill också vara matte-smart (men det är jag fortfarand inte). Så jag gav mig på Matematik C, dummaste valet jag gjort, så jag fick plugga dygnet runt för att ens komma ihåg vilka räkneregler man skulle använda och när. Jag satt i skolan till 19.00 och tiggde hjälp från de som verkade förstå sig på det här med matte. I samma takt med Matematik C gav sig min nyfikenhet även på ännu fler kurser om människor, så som Specialpedagogik 1, Hälsopedagogik och Psykiatri 1.
Jag hade inte räknat med att det skulle bli så här mycket text men för att smala av det för denna gången så ska jag berätta vad jag gör idag. Jo, jag fastnade självklart i min extrema nyfikenhet gällande människor så idag läser jag Psykiatri 2, Rättpsykiatri och Samhällsbaserad psykiatri och ja, det är intressant och obehagligt, men mest intressant att få så många "svar" på sådant man funderar över men också intressant att få kunskapen om lagar kring detta och på hur systemet fungerar.
Men trots att jag tycker att det är intressant så har jag ställt mig frågan miljarder gångder det senaste månaderna. Är detta verkligen vad JAG vill göra? Jag vet inte. Jag kanske inte brinner för det? Det kanske blir för jobbigt och för tungt för mig då jag är en känslo människa? Med känslo människa menar jag att tänker för mycket, jag tar med mig det som är jobbigt hos andra ibland då jag så gärna vill göra något som hjälper osv.. Ska inte gå in på de mera nu känner jag. För nu sa min hjärna stopp.
Så det var "lite" om mig och om vem jag är.
Men trots att jag tycker att det är intressant så har jag ställt mig frågan miljarder gångder det senaste månaderna. Är detta verkligen vad JAG vill göra? Jag vet inte. Jag kanske inte brinner för det? Det kanske blir för jobbigt och för tungt för mig då jag är en känslo människa? Med känslo människa menar jag att tänker för mycket, jag tar med mig det som är jobbigt hos andra ibland då jag så gärna vill göra något som hjälper osv.. Ska inte gå in på de mera nu känner jag. För nu sa min hjärna stopp.
Så det var "lite" om mig och om vem jag är.
Och JO! Jag hade tänkt berätta om varför jag startat denna bloggen. Men det får jag återkomma med. Ha det fint.
